Jahaja, då var äventyret slut! Nu är vi utspridda för vinden igen och jag (Ylva) sitter vid tangetbordet för att författa bloggens sista inlägg för i år. Säsongen är i full gång på operan i Hannover, nästa vecka laddar jag upp med säsongens första konserter.
Efter sex timmars resa där vi bland annat fått chansen att se pärlan Avesta – Krylbo och favoriten Hallsberg rullade tåget äntligen in på resans slutstation: Arvika! Där blev vi hämtade av min mamma, som stod för kost och logi under vår vistelse där. Efter två hårda matcher Kinaschack (undertecknad vann naturligtvis) fick vi äntligen sträcka ut benen och sova sött. På konsertdagen gjorde vi en liten miniutflykt ut till Spekedtjärnet, ungefär en mil utanför Arvika, där fick vi lite rekreation!
Sen var det dags för detta års allra sista Jenny Lind-konsert, i Parkhallen i Arvika. Kanske orten är lite ovanlig för en klassisk konsert, salen är byggd för att vara en dansscen. För mig personligen var det ändå en magisk upplevelse att uppträda på samma scen som jag gjorde ett av mina första framträdanden som sångare, på festivalen ung kultur möts 2004. En del har ju hunnit hända sedan dess!
Publiken bestod nästan uteslutande av släkt och vänner, och stämningen var därefter: festlig!
Dagen efter det var det dags att säga adjö. Jag lämnade av ”pöjkera” vid tågstationen i Arvika för att själv åka vidare mot Oslos flygplats. Det var ledsna miner.
Jag vill passa på att tacka Folkets Hus och Parker, Barbro Osher Foundation och vår producent Ulrika Precht så väldigt mycket för denna drömsommar. Jag har lärt mig så mycket om musik, relationer och mig själv på de allra mest oväntade sätt. Det frivilliga engagemang som människor i Nordamerika och Sverige lägger ned på Jenny Linds minne och på unga konstnärers utveckling i hennes anda är totalt ovärderligt. Tack så mycket Erik och Allan, ni är bäst i hela världen :’)
Hej svejs!
Jenny Lind 